Höstis.
Denna sommaren fick jag ligga på en strand och sola en gång. EN GÅNG.
Alltså 364 dagarna djävulusisk längtan fick EN dag njutning. Blir man trött eller?
Men varför tänka på det nu? Rosétiden är över och filtarna har plockats fram på uteserveringarna.
Snart plockas dom också bort. Inte för att det är särskilt kul att sitta ute nu men man vill ändå ha dom där.
Uteserveringarna alltså.
Jag är så årstids känslig. När det är tid till att knäppa jackan igen, ligger jag som en stupad säl i sängen och bara sneglar olyckligt ut genom fönstret. Tänk den synen!
Nä kanske inte riktigt, men typ så.
Det känns som att jag går in i..? Tja en burk? Mentalburk alltså. Och kommer inte komma ut förens i april igen.
Djupt va? Men nä inte det heller men det känns som att jag kommer att ha väldigt tråkigt i många månader.
Tills det blir vår igen. Och att jag just läst en bok om att om man tror att et blir tråkigt så blir det det, gör liksom inte saken bättre.
Men visst försöker jag. Köpt en dagbok som jag skall skriva "tacksam lista" varje kväll. (lökigt).
Det jobbiga är bara att jag har så svårt att komma på saker. Och så skäms jag, tänker på om någon hittar denna jävla dagbok.
Ändå har jag en blogg. Och nu skäms jag också när jag tänker på om någon läster den.
haha.
