Höstis.
Denna sommaren fick jag ligga på en strand och sola en gång. EN GÅNG.
Alltså 364 dagarna djävulusisk längtan fick EN dag njutning. Blir man trött eller?
Men varför tänka på det nu? Rosétiden är över och filtarna har plockats fram på uteserveringarna.
Snart plockas dom också bort. Inte för att det är särskilt kul att sitta ute nu men man vill ändå ha dom där.
Uteserveringarna alltså.
Jag är så årstids känslig. När det är tid till att knäppa jackan igen, ligger jag som en stupad säl i sängen och bara sneglar olyckligt ut genom fönstret. Tänk den synen!
Nä kanske inte riktigt, men typ så.
Det känns som att jag går in i..? Tja en burk? Mentalburk alltså. Och kommer inte komma ut förens i april igen.
Djupt va? Men nä inte det heller men det känns som att jag kommer att ha väldigt tråkigt i många månader.
Tills det blir vår igen. Och att jag just läst en bok om att om man tror att et blir tråkigt så blir det det, gör liksom inte saken bättre.
Men visst försöker jag. Köpt en dagbok som jag skall skriva "tacksam lista" varje kväll. (lökigt).
Det jobbiga är bara att jag har så svårt att komma på saker. Och så skäms jag, tänker på om någon hittar denna jävla dagbok.
Ändå har jag en blogg. Och nu skäms jag också när jag tänker på om någon läster den.
haha.
07/22
Vakna svettig, lakan runt kroppen.
Drar handen genom håret.
På sig själv.
Andas ut, andas in, andas i en fyrkant.
Fan. Misslyckas med fyrkants andningen.
Till och med det.
Tänker att detta är bra.
En början.
Dags att radera.
Ändra sin vardag.
Somnar om.
Vaknar och försöker komma på vilken säng jag är i.
Min eller din.
Min.
Så konstigt, jag var säker på att jag var hos dig.
En gammal vana.
Fan, jag skulle ju radera just ja.
Sluta tänk.
På dig.
Fan.
Där kom du igen.
Vad gör du?
Radera!
Undra om du har vaknat nu?
Radera!
Tänk på mig själv.
Vad vill jag äta?
Ingenting.
Undra om du vill ha te?
Radera!
Fan jag är visst dåligt på det här.
Jag vill iallafall inte ha te, jag vill ha kaffe.
Du hatar kaffe.
Vad fan, Radera!
Radera radera radera!
Jag tänker om.
Jag skall börja tänka på någonannan.
Det finns ju en.
Han gillar mig.
Han lägger armen om mig precis sådär som man vill.
Han har läst på om teater för att jag gillar det.
Bara en sån sak.
Han kysser mig på stan sådär som man vill.
Kommer ihåg när vi kysstes på stan.
Men det var längesedan nu.
Nu kysser vi andra på stan istället.
Radera för i helvete!
sommar.
Prata om känslor.
Gå över gränsen.
Till vad?
Vi har ändå ingeting att bevara.
Vi berättar tydigare vad vi skall göra.
Vara med någon annan än dig.
Det är okej.
Det gör lite lite ont.
Nu är vi här.
Vi röker.
Kommer närmare.
Ligger med varandra.
Det är bättre än vanligt.
Såklart.
Jag kommer.
Mer än vanligt.
Sedan ligger vi långt ifrån varandra.
Jag tänker på någon annan.
Jag tänker på dig.
Skrattar.
Spelar cool.
Det var ju bara ett knull.
Ett jävligt bra.
Bättre än vanligt.
penisenergi
Åh jag är så dålig på att blogga alltså, men vi kan än en gång försöka göra ett tappert försök.
Denna blogg är typ som ett sätt för mig att få ut känslor. Du vet när hjärnan går på högvarv och hjärtat slår dubbelt. Man kan tro att man typ är kär men samtidig har man en äcklig ångest så då vet man att det inte är kär man är vartfall. Rätt skönt att ha en blogg då.. Annars rullar livet på somvanligt.
Med andra ord lider jag av olycklig kärlek, tonårsångest (fasten jag är 21, stöööört) och hjärnspöken, som vanligt.
SHIT, tänkte jag härom dagen tänk om jag alltid kommer till att vara sån här? Trött på livet dom mesta timmarna om dygnet, hur kul är det?? Fan. Jag kanske kommer bli en riktigt bitter jävel för alltid..?
Nä nu skall vi tänkta på lättare saker tycker jag. Typ som min katt Max.
Max har nämligen fått dille på att sitta i knät när man sitter på toa. Det är lite sådär halv obekvämt fasten rätt mysigt. Kanske inte just på söndags morgonen efter en hel kväll med typ öl och chips. Ni förstår. Man känner sig typ förnedrad, av en katt.
Men det är inte konstigt. Kom på att jag allt jag säger till min katt är bara komplimanger. "Är du världens sötaste lille kissemissee JAAA det är duuuuu ååhhhh pussigull missemjauuu". (Är det freak varning på mig eller?)
Inte konstigt att hon då tror att hon verkligen ÄGER stället. Herre gud, om jag beter mig så mot en katt hur kommer jag då vara mot mina framtida barn?! Hoppas verkligen att jag har lyckats få tag i en redig karl tills dess, som kan säga till om det blir förmycket.
Varför tänker jag ens på det nu slog det mig. Barn? Man? Nä.
Jag har ju min katt.
mÄn.
Jaha då var man här igen, förra gången var jag typ kär och nu är jag inte det längre. Jaja bara bra att veta liksom. Kärleken den FUCKING JÄVLA kärleken kan dra åt helvete ännu en gång. Ja nu får det fan vara nog. Det är ju faktiskt inga problem med one nights, taskiga kärleksförklaringar halv fem på morra, förvirringen utav att säga rätt namn eller bara den lilla ångest när han reser sig och går. Inte för att jag vill att han skall stanna bara det att han går. Ja ni kvinnor vet och ni män också men ni kan ju fan aldrig ersänna det. Jahanähe. Det kanske är lika bra att sluta drömma för det går åt helvete iallafall och drömmer man om paris så hamnar man i vilketfall i hudisksvall.
Någon dag efter alla hjärtans dag.
Februari och min mjölk går ut imorgon, noterade jag nyss. Jaha annars då? Jo vars det snöar och jag hatar det. Trodde att våren var här i söndags, det var vamt och jag kunde knäppa upp jackan för första gången det här året. Jag gick och köpte en dyr take away kaffe och kände hur guldkanten i min vardag glimmade lite extra mycket. Gick hem från stan, rökte en cigg och drog djupa andetag. Tänkte att fasen vad livet är gött.
Sen sa det typ pang och det började snöa, smälta och frysa till is. Nu ligger stans gator begravda av is. Fan. Nåväl vi får väl vänta lite till innan vi kan knäppa upp våra jackor igen.
Men trots att det snöar och jackorna är stängda så går livet rätt bra. Jag har gått och blivit pirrig i magen. Alltså inte det att jag lider av dålig mage utan det sitter i hjärtat denna gången. Så jävla ovant. Hur fan går det till? Plötsligt händer det. Och jag vann inte på lotto denna gången.
Sen sa det typ pang och det började snöa, smälta och frysa till is. Nu ligger stans gator begravda av is. Fan. Nåväl vi får väl vänta lite till innan vi kan knäppa upp våra jackor igen.
Men trots att det snöar och jackorna är stängda så går livet rätt bra. Jag har gått och blivit pirrig i magen. Alltså inte det att jag lider av dålig mage utan det sitter i hjärtat denna gången. Så jävla ovant. Hur fan går det till? Plötsligt händer det. Och jag vann inte på lotto denna gången.
39 grader
Det var inte igår jag var såhär sjuk som nu. Hur fan lyckades jag själv gå i skolan utan att stöta på dessa äckliga bakterier? Tur kanske.
Legat på golvet större delen av dagen och yrat om mamma. Efter två alvedon är mamma äntligen påväg. Med mat. Tacka herran för mammor alltså.
Det sjukaste av allt är nog att jag får för mig att blogga mittupp i allt.
Legat på golvet större delen av dagen och yrat om mamma. Efter två alvedon är mamma äntligen påväg. Med mat. Tacka herran för mammor alltså.
Det sjukaste av allt är nog att jag får för mig att blogga mittupp i allt.
Januari tvåtusentolv
Nytt år, nåväl livet rullar på som vanligt ändå. Inte märkte jag något särskilt då jag vaknade upp på nyårsdagen, eller jo det har aldrig varit så stökigt här i lägenheten sen jag flyttade in, men det var väl det. Vilken fest vi hade föresten! Att inte grannarna gick bananas är kanske ett under. Dock blir dom som galna när man råkar ha lite sex. Och dumma som dom verkar vara så kommer dom och ringer på! Ha, fattar ni inte att jag är upptagen med annat liksom?
Nog om dom nu. Det nya året var det! Ja, saker som ändrats är väl att jag slutat röka(förutom när jag är full eller nyknullad). Sak nummer två är väl att jag skaffat spotify, en epok senare än alla andra. Börjat laga mat har jag gjort också. Och det är väl det som hänt. Men somsagt är vi bara i början av ett oskrivet år i våra liv vad fan som helst kan hända. Själv skall jag nog få mer gjort i år. Eller mer vettiga saker. Blev lite mycket öl, ångest, tristess och allmän vekhet förra året. 2011 känns i det stora hela som ett tråkår..
Bra att sätta upp mål i livet läste jag häromdagen, så det är ju bra att veta vad man skall jobba med. Skulle även öka chansen till total lycka också stod det.
Ja vi får se helt enkelt vad som händer.
Nog om dom nu. Det nya året var det! Ja, saker som ändrats är väl att jag slutat röka(förutom när jag är full eller nyknullad). Sak nummer två är väl att jag skaffat spotify, en epok senare än alla andra. Börjat laga mat har jag gjort också. Och det är väl det som hänt. Men somsagt är vi bara i början av ett oskrivet år i våra liv vad fan som helst kan hända. Själv skall jag nog få mer gjort i år. Eller mer vettiga saker. Blev lite mycket öl, ångest, tristess och allmän vekhet förra året. 2011 känns i det stora hela som ett tråkår..
Bra att sätta upp mål i livet läste jag häromdagen, så det är ju bra att veta vad man skall jobba med. Skulle även öka chansen till total lycka också stod det.
Ja vi får se helt enkelt vad som händer.
Kvinna.
Jag blir rätt ofta så jävla trött på tt vara kvinna/tjej. Trött trött trött. Trött på att bli dömd. Hur fin rumpa får jag i dessa jeans, hur stora ser mina bröst ut att vara i denna klänning. Ser jag slampig ut i denna kjol? Kommer jag få skylla mig själv om jag blir våldtagen ikväll? Klart, jag har ju kjol!
Vilket jag har för att JAG vill känna MIG fin.
Jag är även så jävla förbannat trött på att behöva få höra en tung suck om jag inte suger kuk och så JÄVLA TRÖTT på att ta despyten om varför JAG INTE VILL TA DEN I RÖVEN. "Meeennn snälllaaaa jag lovar, jag kommer vara snäll".
Om vi vänder på det då, Varför får inte jag ta dig i röven pojk? Då jävlar händer grejer vill jag lova.
Hur sjukt är inte det?? Kom igen nu va..
Trött var ordet.
Vilket jag har för att JAG vill känna MIG fin.
Jag är även så jävla förbannat trött på att behöva få höra en tung suck om jag inte suger kuk och så JÄVLA TRÖTT på att ta despyten om varför JAG INTE VILL TA DEN I RÖVEN. "Meeennn snälllaaaa jag lovar, jag kommer vara snäll".
Om vi vänder på det då, Varför får inte jag ta dig i röven pojk? Då jävlar händer grejer vill jag lova.
Hur sjukt är inte det?? Kom igen nu va..
Trött var ordet.
December.
Dagens känsla: Vill springa iväg från någon och sedan låta den personen springa efter.
Dagens dilemma: Har ingen att springa iväg från.
kiwi
Ett mellanting som är allting, egentligen. Jag håller om dig, krampaktigt. Snortar in din lukt, du känns som knark. Du är mitt knark. Och om det hade funnit fler av dig hade ni gått runt med varnigstexter i pannan. "Starkt beroendeframkallande man", hade det stått på klistermärket. Men jag gillar att leva lite farligt så jag testar dig gång på gång, bara lite till. Andas in, hålla kvar och aldrig andas ut igen. Andnöd. Hosta upp dig. Paniken över att förlora dig sprider sig som höstmörkret över stan. Men det kommer en vår sen, en sommar och ett ljus. En paus i livet. Jag blundar och andas in igen, letar efter dina armar under täcket. Håller om.
Lyckligt kär i den olyckliga kärleken känns lite pretto. Så är det inte. Jag gillar bara att blunda hårt och andas in med ett par armar runt mig. Det är ändå dom som får mig att hålla ihop.
Som en kiwi och dess skal.
Lyckligt kär i den olyckliga kärleken känns lite pretto. Så är det inte. Jag gillar bara att blunda hårt och andas in med ett par armar runt mig. Det är ändå dom som får mig att hålla ihop.
Som en kiwi och dess skal.
Den 14 october
Har jobbat första veckan på mitt nya jobb och tror att jag vet vad jag vill bli när jag blir stor.
Livet känns även lite som en film för tillfället. Jag cyklade genom allen vid järntorget förut, solen lyste så jag knappt såg ett dugg och det luktade höst och det var så kallt att fingrarna var nära på att trilla av. Sedan cyklade jag ner till röda sten och där lyste solen ännu mer och havet glittrade och det var kanske första gången sen många år tillbaka som jag uppskattade hela höstgrejen.
Åren innan har jag halsat röd vin flera månader i sträck, bloggat om hur jävla ledsen jag är eller olyckligt kär, dansat mig svettig i någon form av höstpanik och försökt hångla mig lycklig. Det gick inte.
Och vad jag gjort detta året för att det känns så mycket bättre vet jag inte heller, kanske bara blivit lite mer sabil. Eller mogen kanske? Kanske bara hör med tiden.
Dagen med D.
Idag började löven verkligen bli lite för gula och falla ner mot marken. Jag var i Kungsbacka, min antiklimax stad. Jag både hatar och inte hatar den stan. Varje gång då dem ropar ut på pendeltåget " Kungsbacka nästa, nästa kungsbacka, tåget slut station!". Så hugger det i mig. Så mycket minnen som skriker åt en när man går nerför kungsbackas gator. Den där gränden som man hånglade med någon en gång för längesedan. Bryggan man låg på en solig dag i agusti typ 2009 med tron på att man träffat den rätte. Bänken man satt på med trasigtt hjärta och nare på kinderna. Allén man cyklade dag ut och dag in till skolan. Vägen man kraschade med cykeln på som åtta åring.
Ja ni förstår, hade kunnat hålla på att rabbla minnen i timmar men det blir ju tråkigt att läsa tillslut.
Nu kom jag dock av mig.. Vad jag skulle skriva. Var inte medningen att skriva så mycket om Kungsbacka. Tror jag slutar här.
Ja ni förstår, hade kunnat hålla på att rabbla minnen i timmar men det blir ju tråkigt att läsa tillslut.
Nu kom jag dock av mig.. Vad jag skulle skriva. Var inte medningen att skriva så mycket om Kungsbacka. Tror jag slutar här.
9/22
Det har regnat i tre dagar nu. Vilket betyder, paraplybråk, lerspringning till vagnen, till då en vagn som luktar blöta morgorntrötta allmänt irriterade människor. Och det är alltid någon som luktar lite extra av någon otrevlig lukt. Svårt att förklara den lukten med ord, men sätt er på en vagn en regnig morgon skall ni se.
Man slår sig ner med väska och ett bråkigt paraply intill någon som suckar högt och flyttar sig så långt in mot fönstret som det bara går. Sen sitter man där och är nästan sura på varandra. Oklart varför egentligen. Sen suckar jag tillbaka när jag måste resa på mig och släppa fram han som skall av. Bara för att markera, vad jag vill markera där är också oklart. Men jag gör det.
Och så är det med det. Annars börjar löven bli lite gula och vissa löv har redan gett upp och seglat ner på gatan. Jag själv cyklar och svär lite åt den hård vinden som skapar mjölksyra i låren. Jag cyklar förbi Järntorget och tänker på våren då det var rosa körbärsträd som stod i blom. Det var fint.
Man slår sig ner med väska och ett bråkigt paraply intill någon som suckar högt och flyttar sig så långt in mot fönstret som det bara går. Sen sitter man där och är nästan sura på varandra. Oklart varför egentligen. Sen suckar jag tillbaka när jag måste resa på mig och släppa fram han som skall av. Bara för att markera, vad jag vill markera där är också oklart. Men jag gör det.
Och så är det med det. Annars börjar löven bli lite gula och vissa löv har redan gett upp och seglat ner på gatan. Jag själv cyklar och svär lite åt den hård vinden som skapar mjölksyra i låren. Jag cyklar förbi Järntorget och tänker på våren då det var rosa körbärsträd som stod i blom. Det var fint.
08/30
Kom på att jag hade en blogg, läste mina gamla inlägg och skämdes som en hund. TA BORT. Och en efter en försvann dom. Härligt. Nog med det.
Fan, detta känns som en nystart på något sätt. Kanske bra, kanske dåligt, vem vet. Känns som det ända jag gör är att sitta i mina gamla kläder och läsa på Facebook om hur gamla vänner börjar skolor hit och dit, flyttar och skratta med nya ansikten mot en antagligen ny kamera. Och här sitter jag... Men åt andra sidan så har jag packat ner och packat upp på nytt ställe. Någon tröstande själ under en bakissöndag sa " Men du har faktiskt lyckas ta dig från Kungsbacka till Majorna ". Det är ju sant, alltid något. Och att det nu känns som ett hack i rulliansen kanske bara hör till.
