linaeve

Denna blogg är typ som ett sätt för mig att få ut känslor. Du vet när hjärnan går på högvarv och hjärtat slår dubbelt. Man kan tro att man typ är kär men samtidig har man en äcklig ångest så då vet man att det inte är kär man är vartfall. Rätt skönt att ha en blogg då.. Annars rullar livet på somvanligt.

Med andra ord lider jag av olycklig kärlek, tonårsångest (fasten jag är 21, stöööört) och hjärnspöken, som vanligt.

SHIT, tänkte jag härom dagen tänk om jag alltid kommer till att vara sån här? Trött på livet dom mesta timmarna om dygnet, hur kul är det?? Fan. Jag kanske kommer bli en riktigt bitter jävel för alltid..?

Nä nu skall vi tänkta på lättare saker tycker jag. Typ som min katt Max.

Max har nämligen fått dille på att sitta i knät när man sitter på toa. Det är lite sådär halv obekvämt fasten rätt mysigt. Kanske inte just på söndags morgonen efter en hel kväll med typ öl och chips. Ni förstår. Man känner sig typ förnedrad, av en katt.

Men det är inte konstigt. Kom på att jag allt jag säger till min katt är bara komplimanger.  "Är du världens sötaste lille kissemissee JAAA det är duuuuu ååhhhh pussigull missemjauuu". (Är det freak varning på mig eller?)

Inte konstigt att hon då tror att hon verkligen ÄGER stället. Herre gud, om jag beter mig så mot en katt hur kommer jag då vara mot mina framtida barn?! Hoppas verkligen att jag har lyckats få tag i en redig karl tills dess, som kan säga till om det blir förmycket.

Varför tänker jag ens på det nu slog det mig. Barn? Man? Nä.

Jag har ju min katt.