linaeve

Ett mellanting som är allting, egentligen. Jag håller om dig, krampaktigt. Snortar in din lukt, du känns som knark. Du är mitt knark. Och om det hade funnit fler av dig hade ni gått runt med varnigstexter i pannan. "Starkt beroendeframkallande man", hade det stått på klistermärket. Men jag gillar att leva lite farligt så jag testar dig gång på gång, bara lite till. Andas in, hålla kvar och aldrig andas ut igen. Andnöd. Hosta upp dig. Paniken över att förlora dig sprider sig som höstmörkret över stan. Men det kommer en vår sen, en sommar och ett ljus. En paus i livet. Jag blundar och andas in igen, letar efter dina armar under täcket. Håller om.
Lyckligt kär i den olyckliga kärleken känns lite pretto. Så är det inte. Jag gillar bara att blunda hårt och andas in med ett par armar runt mig. Det är ändå dom som får mig att hålla ihop.
Som en kiwi och dess skal.